”Hur känns det? ”Är du nöjd med din instats? Vad vill du förbättra? Hur många gånger hör vi inte den frågan till vuxna idrottare av sportjournalister? Hur ofta ställer vi de frågorna till barn som idrottar?

Inte tillräckligt ofta vill jag påstå. Det pågår en nödvändig och livlig diskussion i media om Barnkonventionen och att den blir lag 2020
Att en 9-åring på en ”middag med laget” får reda på att detta är hans sista gemensamma aktivitet med laget, behöver en inte vara expert på barnrättsfrågor för att säga att det inte få gå till så.
Med empati och kunskap om barns utveckling så skulle den historian inte behövt hända. ”Glädjen får aldrig komma i kläm för att tränare har ett behov av att mäta, ta tid, göra tabeller, kora vinnare, sätta betyg. Vi behöver inte ideligen ta upp morötterna för att se hur långt de vuxit innan de är mogna” 
Citatet är hämtat ur Ledarskapande – Om människor som spelar fotboll
Kunskapen finns men vad hjälper det, när attityden att barn är små idrottare – inte barn som håller på med idrott, fortfarande får förekomma.

Ett sätt att i vardagen sätta Barnkonventionen i praktik kan bl.a. ske genom be dina idrottare svara på, det här är jag bra på, det här vill jag förbättra och på träningen vill jag göra mer av detta. Genom att be om svaren så har du, sett barnet, skapat delaktighet och fokus på utveckling, det behöver inte vara svårare än så.