I rollen som samordnare för värdegrundsfrågor får jag samtal både från föräldrar och även från aktiva. Under senaste veckan har två samtal, en kille och en tjej,  handlat om trots att de älskar sin idrott, har de valt att sluta. Inte för att de tröttnat, inte har tid eller skadat sig utan p.g.a. ledarskapet. Eller snarare brist på ledarskap. De berörda är i slutet av tonåren och har tränat och tävlat i sin idrott i mer än 10 år. Och hade önskat ge idrotten än fler år.

Vad är orsaken? 
Det handlar om vuxna som inte förstår uppdraget att forma verksamheten utifrån de riktlinjer vi har i idrotten. De kanske inte heller förstår vår värdegrund. Allas rätt att vara med, demokrati och delaktighet, rent spel och sist men absolut inte minst – Glädje och gemenskap.  Tyvärr uppfattar de unga att det är tränarna/ledarna som har makten och att de inte kan påverka sin situation. Trots att flera försök gjorts, i båda fallen. Så min fråga är: Hur många unga skulle stanna kvar i idrotten om de får utöva sin rätt till delaktighet?

”Gör idrotten som Idrotten vill?” 
I rapporten skriven vid GIH av Karin Redelius,  Matthis Kempe Bergman, Bengt Larsson och Eva Linghede  var syftet att studera på vilka olika sätt idrottens policydokument ”Idrotten vill” implementeras från förbunds- till föreningsnivå. Författarna har dragit 6 slutsatser varav den 1:a är

Öka fokus på ungas delaktighet – en bärande tanke i barnkonventionen som i högre grad skulle kunna tillämpas av tränare och i föreningar.

Barns och ungdomars rätt till inflytande och att göra sin röst hörd framhålls sällan av tränare och frågor som rör delaktighet förekommer inte heller i föreningarnas egna policydokument. De riktlinjer som hämtar näring i barnkonventionen verkar med andra ord inte ha fått något avgörande genomslag. Nu utesluter inte det att verksamheten är bra för och uppskattad av barn och ungdomar, men det reser frågor om hur transformeringen av barnrättsfrågor sker. Om riktlinjerna ska kunna vara ett användbart redskap vid utformningen av den praktiska idrotten är en slutsats att dess innehåll därför bör vara ännu mer känt och diskuterat bland tränare. De behöver hjälp och stöd för att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för att kunna realisera perspektivet.

Läs mer om rapporten och de 5 andra slutsatserna. 

Hur ofta skapar du som ledare tillfälle för delaktighet? På riktigt?