Ett arbete skulle utföras och Alla trodde att Någon skulle göra det.
Vem-som-helst hade kunnat göra det, men Ingen gjorde det.
Någon blev arg därför att det var Allas uppgift.
Alla trodde att Vem-som-helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle strunta i det.Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon, när Ingen gjorde vad Vem-som-helst kunde ha gjort!

Ni känner kanske igen denna ”dikt” från en utbildning i ledarskap eller kompetensutvecklingsdag på jobbet. Jag tänker att den får illustrera den senaste tidens frustration över att ”ingen tar sitt j*vla ansvar”.

När juridiken saknar bevis för att fälla en tränare som aktiva säger sig bli kränkta av eller andra vuxna reagerar på beteendet, så kanske det inte är straffbart enligt lagen eller kap 14 i våra stadgar och då frias tränaren. Men! Vi har andra verktyg för att göra om och göra rätt utan att behöva gå ”omvägen” runt juridiken.

Det är inte barns ansvar

Vi får inte lämna över till barnen att bedöma vad som är OK beteende eller inte, det är vi vuxna som har det ansvaret. All den samlade kunskap vi har – ska guida till en långsiktig och hållbar tid i idrotten och då behöver vi kunna sortera vad som bygger den drömmen och vad som släcker den. De svaren finns inte i juridiken, de finns i forskning, beprövad erfarenhet och glittret i barns ögon.
Om ett barn förälskar sig i sin idrott och vill hålla på dygnet runt och bli ”proffs” – toppen! Då ska vi vuxna se att det är ett barn med drömmar, som vi ska hålla vid liv genom uppmuntran och lagom likgiltighet.
Men! – Om en vuxen förälskar sig i ett barn och börjar drömma om att göra det till proffs – det är då varningsklockorna borde ringa! Det är då kunskapen om barns rätt till liv och utveckling behöver kyla ner beteenden som är skadliga för barn!

Några varningstecken

• Ser barnen helt enkelt ut att inte ha kul och längta till träningen längre?
• Är tränaren en erkänt duktig på ”sin idrott” men saknar kunskap om barns rätt till utveckling både socialt, psykologiskt och fysiskt?

Sist men absolut inte minst. OM du känner på dig att du kunde ha agerat annorlunda, fint! Det betyder att du utvecklats. Har du gjort fel mot någon, berätta det. Du kanske t.o.m. kan säga att det var ett misstag, du vet bättre nu. För vad lär vi våra barn och unga då? Jo, att det är ok att göra misstag – vi lär oss av dem och utvecklas.

Sist och viktigast! Skaffa dig kunskap så slipper du släcka barns glitter eller hamna hos juridiken.