Ett
barn är varje människa under 18 år. Kärnan i barnkonventionen är
respekten för varje barn som individ med egna rättigheter. Barn är inte föräldrars eller andra
vuxnas ägodelar.
Varje barn, oavsett bakgrund, har rätt att behandlas med respekt och vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
”För dig som tränare är barnkonventionen vägledande för ett gott ledarskap” Viktig och bra summering. Läs krönikan så förstår du hur. Skriven av kollegan Martin Edbladh hos RF-SISU Skåne
Skånes FF har som stöd till sina föreningar skrivit och publicerat en artikelserie om Barnkonventionen på sin hemsida. De vill informera föreningar, ledare och spelare om vilka verktyg som finns för att följa den nya lagen och hur den kan användas som en språngbräda för att utveckla barn- och ungdomsverksamheten.
– Varför ska vi belastas med ännu mer administrativa uppgifter? – Oj, tänk om det visar nåt vi inte vill veta om våra ledare? -Hur går det med integriteten? Det är några av de funderingar som hörs nu när det snart är dags för ”ska”. Det kan hjälpa till att jämföra detta arbete med t.ex. brandskyddsarbete, som det är också är ”ska” på. Att ta utdrag ur belastningsregistret är en av flera insatser som idrotten gör för att skydda barn. Det går även att se det som ett skydd för alla ledare, du har gjort vad du kan för att skydda barn och du själv vet att föreningen även skyddar dig som ledare från t.ex. ”ryktesspridning”. De som inte ska vara ledare för barn och unga, fastnar i detta skyddsnät.
Vi gör även frågan om övergrepp på barn både ”pratbar” och som en naturlig del för dig som ledare att prata ”integritet” med barnen, som verkligen behöver prata ”privata områden”, det för att kunna säga nej till vuxna som försöker begå övergrepp.
Här kommer en lathund för föreningarna och du som ledare underlättar genom att fråga efter, ”till vem visar jag mitt utdrag”? Win- win!
Lathund för registerutdrag ur belastningsregistret
Från den 1 januari 2020 gäller att alla idrottsföreningar inom Riksidrottsförbundet ska kontrollera registerutdrag på personer som arbetar med barn och unga.
Tidsbrist kan vara en anledning att inte hinna med utbildningar, föreläsningar och kurser. Därför finns mycket för dig som tränare på webben där du kan fylla på med kunskap när du har tid. Eller vill ha inspiration i din roll som tränare.
Att ställa frågor till barn hjälper barnen att tänka kring sig själva, sin idrott och vad barnet känner. Du hjälper och stärker ditt barns utveckling genom att visa engagemang, lyssna och lita på ditt barn vet bäst själv vilket stöd de vill ha av dig som förälder. Det handlar inte om att du som förälder ska ge av ditt kunnande, ditt engagemang eller dina mål med ditt barns idrottande. Utan att genom att ställa frågor får du reda på hur ditt barn ser på sitt idrottande. Frågorna hjälper också barnen att bli mer ”självbestämmande”.
Frågor att ställa till dig själv och till ditt barn.
Hur stöttar du ditt barn att kunna prata om ”svåra saker”. • Hur har du eller någon annan i ditt lag blivit orättvist behandlad? Jämför du ditt barn med andra barn i gruppen/laget? • Mäter och jämför du dig med andra barn i din grupp? Hur pratar du med ditt barn om alla barn i idrotten har lika värde? •Har ni pratat om föreningens värdegrund? •Hur trivs du i din grupp/lag?
Hur kan du stötta ditt barn i att se sin egen utveckling? •Vad tycker du att du är bra på? •Vad tycker du är roligast med din idrott? •Vilken stöttning vill du ha av mig?
Varför är det viktigt för dig att din barn idrottar? •Vad gillar du mest att göra på fritiden/efter skolan? •Vad vill du göra på fritiden/efter skolan och på helgerna? Vilket stöd vill ditt barn från dig när det gäller hens idrott? •Känner du dig glad och sugen är du går till träningen? •Behöver du min hjälp på nåt sätt? Hur pratar du med ditt barn om dess idrottande? •Hur upplever du din tränare? •Vad tycker du om andra vuxna runt din träning/tävling? •Om vuxna beter sig ”konstigt” kan du berätta det för någon?
Hur kan du och ditt barn prata om kroppens privata områden? •Vart på kroppen får inte andra röra dig? Hur kan du prata med ditt barn om fysisk närhet och relationer? •Om du inte vill bli kramad eller krama någon, hur gör du då? •Händer det att din tränare kontaktar dig utanför ”idrotten”? Har du berättat för ditt barn om bra och dåliga hemligheter? •Om någon annan vuxen säger att det här är ”vår hemlighet” vad kan du göra då? •Om det är något du vet att du eller någon annan gjort som inte är ok, vågar du berätta för mig då?
Hur pratar du och ditt barn om våld? •Om någon vuxen eller kompis gör dig ledsen, vet du hur du ska göra då? •Händer det att dina träningskompisar är elaka med varandra? •Är det någon som får utstå ojusta grejer? Får du ta emot elaka kommentarer eller knuffar? Hur agerar du om någon skriker/säger kränkande ord till barn? •Är det någon vuxen som du är rädd för? •Har du gjort någon annan ledsen? Hur kan du stärka ditt barn att säga ifrån om något inte känns bra? •Händer det att du gör saker som inte känns bra? Hur gör du då? •Blir någon utfryst för att den säger ifrån?
Vad är psykisk mobbing? Vad är fysisk mobbing? •Vet du vad mobbing är? •Har du blivit mobbad? •Har du sett någon bli mobbad? •Har du själv mobbat någon? Hur pratar du och andra vuxna om barns prestationer? •Hur tänker du om att vuxna pratar om barn, om de är bra eller dåliga? •Säger du att någon av dina kompisar är bättre eller sämre än vad du är. Hur hejjar du på ditt barn? •Kan vuxna hejja för mycket på barn? Vill du att jag hejjar på dig och dina kompisar? Vad är vuxnas ansvar för alla barn i idrotten? •Vad känner du när vuxna pratar om barn som idrottar, när de t.ex. säger att några är bra och andra inte?
Vad har föreningen för förväntningar på föräldern? •Vad tycker du är ”lagom” att jag är med i laget/gruppen? Hur kan du stärka ditt barn i att säga sin mening? •Hur ofta får du frågan om vad du tycker? •Har du fått frågan om vad du t.ex. vill bli bättre på? •Hur mycket kan själv bestämma om? Hur kommer barnens röster fram i er förening? •Vem är det som bestämmer i er grupp? • Vilka beslut kan ni som barn vara med och påverka?
Det är också helt ok och ibland vettigt att inte alls prata med sitt barn om deras idrottande – allra helst om du märker att ditt barn inte är så sugen på att prata om det. Under förutsättning att du vet att allt funkar som det ska.
Uppdrag Granskning (SVT) avslöjar återigen att sexuellt ofredande har skett av idrottsledare med ”tillgång” till våra unga aktiva. Hur många gånger ska det få ske? När stormen har lagt sig igen, vilket den gör alldeles för fort, lunkar vuxna vidare i vardagen. Sedan händer det igen och alla är överens om att de är förfärligt och oacceptabelt. Hur många gånger ska vi för höra, men han (det är oftast en han) som verkade så snäll och trevlig. Han som var så kunnig i idrotten och omtyckt av barnen! Ja, självklart är det så. Ingen normalt funtad vuxen skulle ju lämna sina barn till en dreglande, skum och otäck person. Det går alltså inte att se på utsidan om någon är kapabel att begå brott mot barn. Det finns inga synliga karaktärsdrag som gör att vi kan se vem skurken är. Det är beteenden och riskmiljöer vi behöver vara uppmärksamma på. OCH vi måste prata med barnen om vad det är som sker.
Så hur pratar du med barn och unga om sexuella ofredanden, övergrepp och andra brott som barn kan utsättas för? Vad gäller sexualbrott så är barn kanske inte medvetna om vad de utsätts för. De kan känna skuld över att den som utsätter dem kommer att ”straffas”. Hjälpen finns, både för vuxna som känner oro att barn far illa och för barn som behöver vuxna att prata med.
>>> Regel 1 Vi har alla ansvar för att se till att barn & unga är lika mycket värda och behandlar med respekt. Läs om vad som är Idrottens Värdegrund i Idrotten Vill eller i Barnkonventionen
>>> Regel 2 Vi har alla ett ansvar att se till att alla barn & unga har en utvecklande idrottsmiljö. Läs om hur alla barn har rätt att träna och utvecklas på sina villkor i häftet om Rörelseförståelse eller i Tränarpasset
Det ställs frågor kring vad som händer när Barnkonventionen blir lag 2020. Kommer det att påverka idrotten och den verksamheten som bedrivs idag? Idrotten Vill baseras redan på Barnkonventionen och denna text lades till i revidering vid RIM Kärnan i Barnkonventionen är respekten för varje barn som individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.
Funderar du som ledare på hur du kan leda ”barnrättssäkert”? Börja med 3 snabba ”barnrättssäkra” frågor som dina aktiva kan svara på: • Det här är jag bra på…. • Det här vill jag förbättra…. • På träningarna vill jag att vi gör mer av detta….
Du behöver kanske inte fråga varje gång ni ses, men se till att alla åtminstone får frågan.
Funderar du på om din förening arbetar barnrättsbaserat?
Tillsammans eller ensam kan ni/du svara på dessa frågor. De är ställda utifrån Barnkonventionens portalparagrafer.
Har alla barn lika värde för oss? Kan alla barnen vara med?Exkluderar vi några barn i vår förening/grupp?
Är detta beslut verkligen det bästa för just den här gruppen av barn eller för just det här barnet som berörs av beslutet? Vad säger lagen, Idrotten Vill, riktlinjer och anvisningar, barnet och forskning?
Skulle jag eller vi kunna göra mer för att leva upp till barnkonventionen i vår förening/grupp?
Vad tycker barnen eller barnet själva?
Både Bamse och Pippi lär ha inspirerat till ”- Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll” Det är extra viktigt att tänka på att vi vuxna har ett ansvar för alla barn vi möter i idrotten. Ta vara på tillfället att vara en ”viktig vuxen” och fundera på hur du vill ihågkommen när dina aktiva inte längre är barn.
Sedan januari 2018 har Skapa trygga idrottsmiljöer och Barnensspelregler gett styrelser, ledare och tränare stöd i arbetet med Skapa Trygga idrottsmiljöer. Inför att Barnkonventionen blir lag 2020 är det många som undrar vad det betyder för idrottande barn. Nedan har du flera material till din hjälp att förstå.
Jag fick ett brev från en ung ledare som jag gärna vill dela med er. Det visar så tydligt att med makt kommer också ett stort ansvar.
Jag har spelat fotboll i hela mitt liv. Jag har gått igenom flera olika föreningar och mött ledare som har varit dåliga men också några bra.
Vissa ledare har fått mig att älska fotboll och allt med det, hela sporten, lagkompisarna, tekniken, till och med skorna. Men jag har också haft ledare som har fått mig att må dåligt, känna press inför varje match, ha ångest inför varje träning, känna mig osynlig, känna mig dålig och att hata fotboll. Jag slutade till och med, tänkte att sporten inte var något för mig. Jag hade inte ens spelat fotboll idag eller varit ledare om det inte vore för att min kompis släpade mig till en träning efter mitt uppehåll. Men det var till ett lag med en tränare som såg mig och som fick mig att älska fotboll igen.
Det fick mig till att vilja bli tränare. Jag insåg vilken makt alla tränare har, jag har sett själv hur tränare kan förstöra inte bara spelare utan också människor, få dem att tvivla på sig själva och tappa självförtroende. Men eftersom att jag också har fått se hur det är att ha en tränare som får sina spelare att må bra fick mig till att inte bara vilja vara en ledare, jag vill bli en ledare som gör mina spelare till bra människor, får dem att ha kul, får dem att älska fotboll. För fotboll är den bästa leken som finns och jag vill att alla ska få känna på hur kul det är.
Så vad var det som gjorde ledarna som jag hade så dåliga? För mig är det svårt att svara på den frågan men jag kan beskriva hur det kändes som spelare. När folk frågar mig den frågan brukar jag svara att de egentligen inte gjorde något. De sa aldrig något elakt eller betedde sig dumt vid enstaka tillfällen så att jag kommer ihåg dem. Det är snarare hela sättet de betedde sig som ledare som inte kändes bra. De såg aldrig mig som människa, de frågade aldrig hur jag mådde eller privata frågor, de sa aldrig ifrån när mina lagkamrater blev arga på mig för att jag inte passade korrekt, de blev arga när vi förlorade, de skällde ut domare, de brydde sig inte om att lagkompisarna hellre delade in sig i par med tre än att vara med oss som inte var lika utvecklade som dem, de bästa spelarna fick spela varje match och de var okej med det, de tvingade oss att stå och kicka boll i 15 minuter på varje träning för att lära oss bollkontroll istället för att lära oss om kamratskap eller hur man spelar som ett lag.
Detta kanske inte låter som mycket fel. Men för spelare så blir det lätt väldigt fel. I mitt fall ledde det till att jag tappade lusten helt och slutade. Men denna erfarenhet var bra för mig. På grund av det har jag personer i mitt huvud som jag absolut inte vill bli förknippad med. Jag vet hur jag inte vill vara som ledare. Och när någon frågar mig hur jag vill vara som ledare så svarar jag bara: – Som jag tänker att de ledarna inte var…
…få med spelarna, alla. Hitta på övningar där alla rör på sig, låt alla få spela match, bry dig inte om vem som är mest utvecklad inom sporten utan behandla alla lika, ge beröm, skit i om inte alla kan kicka en boll eller passa helt perfekt, lägg fokus på att få med hela laget istället. För att alla kan något, alla har varsin styrka. Vissa kan förstå spelet i tidig ålder, skjuta fina skott och springa fort. Men andra är fantastiska lagkamrater och bryr sig om andra spelare och stöttar. De är precis lika viktiga. De behövs också. Alla behövs.
Uppmuntrar inte detta till eftertanke?
Miira Ahnér är namnet på den unga ledaren som var med i Stockholms fotbollsförbunds utbildning Framtidens fotbollsledare 2018-2019
när barn har fått svara på vad de tycker är kul med idrott.
Amanda Wisek heter forskaren som har låtit barn berätta vad de tycker är kul med idrott. Funintegrationtheory och #Funmaps är resultatet av hennes forskning. Jag ska försöka göra Amandas forskning rättvisa genom att kortbeskriva hur jag uppfattat den. Barnen fick skriva vad de tycker är roligt med idrott. Det blev 81 olika ”funfaktors”!! Åttioen! Barnen fick sedan tillbaka de 81 korten att sortera dem på det sätt de ville och sedan ge högarna ett namn. Sedan skulle de sortera högarna utifrån mest viktigt till minst viktigt. Alltså vad barnen tolkade som viktigt. Bl.a. framkom att försöka och anstränga sig och lagsammanhållning/kamrater värderas högre än vinna, som kom på 48 plats. Interna motiv är viktigare än externa enligt barnen. Vilket är intressant eftersom tränare verkar värderar externa högre. Bland beteenden som barnen inte tycker är kul finns bl.a. negativa beteenden från läktaren. Amanda har alltså forskat fram önskat beteende och framför allt gett barnen en röst. Eller som Amanda uttrycker det. ”The number one reason why kids play sports is because they think it’s fun. The number one reason why they drop out is because it’s not fun. So what are you doing to ensure your coaching sessions are fun?”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.