Kategoriarkiv: Trýgga idrottsmiljöer

Här kan du ta del av kunskap och tips om hur en trygg och utvecklande idrottsmiljö formas och vad som skapar otrygghet utslagning/avhopp.

Barn- och ungdomsidrott, Trýgga idrottsmiljöer

Våga agera

Nu är det snart jullov med fest och party, för många barn kan det bli en tid med för mycket alkohol bland de vuxna. Idrottsrörelsen träffar många barn och vi kan göra skillnad genom att vara uppmärksamma.

Vet du om att ett barn lever i en familj där vuxna dricker för mycket – våga vara den som gör något. Som vuxen har du ett ansvar att se till att inget barn lämnas ensam med sina tankar och känslor. Berätta att det aldrig är barnets fel eller ansvar. Vuxnas drickande ska aldrig bli barns problem.

Här kommer några tips på sidor att hämta kunskap från.

https://inteminmatch.se/

https://www.barndomutanbaksmalla.se/

https://www.bris.se/for-vuxna/bris-guidar/hur-paverkas-barn-av-vuxnas-drickande/

Önskar er en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt år.

Barn- och ungdomsidrott, Idrottare 13-18 år, Ledare i barn- och ungdomsidrott, Ledarskap, Trýgga idrottsmiljöer

Killar och tjejer som lirar hockey

Arbetet med barn- och ungdomsidrott engagerar många, inte bara ledare, tränare och vårdnadshavare.
Blogginlägget är utdrag ur en examensuppgift. Texten är skriven av Marina Lara Tillberg, mastersstudent i idrottsvetenskap på GIH, efter en intervju med Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey.

En snabb inblick i ishockeyns omklädningsrum

Ishockey är en sport som under väldigt lång tid har styrts av män och för män, vilket i sin tur har påverkat samhällets syn på sporten. Det behövs ett stort gemensamt arbete för att hålla i arbetet med att utveckla denna syn och att föreningar och förbund jobbar vidare med att ishockey är för alla.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey, säger att:
– När vi kommer upp i 50/50 andel deltagare så kommer det i sin tur ta ett gäng år innan det blir lika självklart att hockey spelas av både tjejer och killar. Detta eftersom hockey historiskt sett har spelats av fler män än kvinnor och fler pojkar än flickor. Exempelvis nu när vi idag startar nya lag så är det ett flertal pappor som har spelat men knappt några mammor. Ett initiativ vi har är damrekreationslag för att accelerera den förändringen.

Lars tycker att det är svårt att beskriva vad som är normen för ishockeyspelaren i Farsta hockey. Utifrån ett könsperspektiv är pojkarna fortfarande norm. Det är också norm att man är vit och välvårdad. I föreningen får alla spelare en mjukisoverall varje säsong och föreningen vill gärna att man använder den i deras miljöer. På flicksidan finns det ännu ingen norm. Det är en så pass ny satsning och därmed har det inte hunnit skapas en riktig kultur för flickorna.

Lars beskriver hur sättet att vara på isen också speglar av sig till miljön utanför:
– Hockeykillarna är ofta lite mer ”uppblåsta” och tar plats. Det finns en kultur inom ishockeyn att ta initiativ och yta i spelet som smittar av sig även utanför isen. Tjejerna är ofta mer reserverade och ödmjuka. Vi märker att lag som haft tjejer i gruppen visar mindre av dessa olikheter och vår ambition är att successivt trappa upp könsmixade grupper men det får inte gå ut över att vi tappar flickorna som är i minoritet.

När Lars jämför med hur det var förr säger han att den stora skillnaden är att flickhockeyn är mer accepterad idag och att klimatet har blivit bättre men att det fortsatt finns ett jobb att göra.

– Vi har däremot märkt att våra hockeyspelande tjejer också får utstå gliringar i sina skolmiljöer. Vi behöver aktivt fortsätta stärka våra tjejer att tycka det är kul med hockey för att ändra samhällets syn på deras spelande.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey

Snacket i omklädningsrummet

Föreningens omklädningsrum används till ombyte, uppsnack och nedsnack efter träning och match. De personer som finns med i rummet är spelare, tränare, lagledare och materialare. För barnen som är 8 år och yngre är även föräldrarna med. Snacket som går i omklädningsrummet är olika beroende på lag, men det pratas ofta om saker som har hänt den senaste tiden.

På frågan om han upplever att det sker kränkande kommentarer eller att det har skett händelser i omklädningsrummet eller på andra platser relaterade till hockeyn, svarar Lars att de har haft utmaningar kopplat till spelare som spelar uppåt (med äldre lag) och sedan fått utvecklat divalater när hen senare spelat med jämnåriga.   Sedan förra året har föreningen skapat ett tydligare regelverk för spelare som ska spela i flera lag för att få bukt med problemet. Detta har i sin tur fått ännu bättre effekt i år när föreningen har kunnat göra omval av ledare och tränare utifrån det regelverket.

Föreningen ska precis inleda ett samarbete med RF-SISU Stockholm för att systematisera utbildning i deras spelarutvecklingsplan och på så sätt skapa en trygghet i omklädningsrummet.

– Sedan förra säsongen kallar vår hockeyutvecklare föreningens spelarråd (kaptener i respektive lag från 12 år) till möten två gånger per år för att lyfta spelarnas perspektiv i verksamheten. Våra lag ska ha minst två vuxna ledare i omklädningsrummen och vi vill utveckla spelare och ledare till att bli goda förebilder, säger Lars.

Det finns både för- och nackdelar med omklädningsrummet. Lars berättar att väldigt många som slutat säger att de saknar just omklädningsrummet och samtidigt är det vissa som säger att det är något som är ett hinder för ishockeyn. Omklädningsrummet är ett utrymme som föreningens medlemmar spenderar mycket tid i har därmed en betydande plats inom idrotten.

Lagets trygghet börjar i omklädningsrummet

Föreningen skulle kunna prata väldigt mycket mer om miljön i omklädningsrummet, menar Lars och säger att: – Spelarna och lagets trygghet börjar i omklädningsrummet och därför behöver vi lämna ännu mindre åt slumpen även om vi har börjat lyfta på stenar. Tydliggöra vilka regler som gäller helt enkelt. Vi behöver veta hur vi vill ha det där för att alla ska känna sig trygga och inkluderade.

Här slutar texten av Marina. Tack att vi får dela dessa reflektioner på bloggen. Lycka till!

Barn- och ungdomsidrott, Ledarskap, Trýgga idrottsmiljöer, Vårdnadshavare till idrottande barn

Vem kom på ordet idrottsförälder?

Gymnastikens fader Ling kanske kan anses som förälder till en idrott men annars? Som vårdnadshavare till ett barn som är med i föreningsidrott, vilket de flesta väljer för sina barn, kan det vara bra att ha koll på sitt engagemang för sitt barn och idrotten.
Du är vårdnadshavare till ditt barn, inte till idrotten eller föreningen.
Idrottsrörelsen bygger på engagemang, i många fall helt ideellt och absolut nödvändigt för att hålla igång den stora apparaten som det innebär att vara Sveriges största folkrörelse.
Anledning och motivation till att föreningsidrotten är valet för så många skiljer sig som bekant åt.

Frivillighet!

Att delta i föreningsdriven idrott bygger på frivillighet och lust, för de flesta i alla fall. Har du som vårdnadshavare koll på ditt barns lust och motivation till idrott? Hur stöttar du ditt barn?

Idrottens verksamhetsidé (RF) lyder, ”Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet”. Det betyder att föreningarna inte bara har en familjs barn att ta hänsyn till utan alla barn i föreningen.
Det är tyvärr inte ovanligt att föreningsledare, både styrelse och tränare, lägger åtskilligt med tid och energi att förklara det för missnöjda vårdnadshavare. Det är tyvärr inte heller ovanligt att hot och hat riktas mot de vuxna som är satta att ”ta hand om våra barn” i idrotten. Som vårdnadshavare till ditt/dina barn, är det avgörande att förstå att idrotten inte bara är din att styra över efter egna önskemål.

Vart kan du vända dig med dina funderingar och frågor kring ditt barns idrottande?

Du kan välja att läsa på om ”Riktlinjer för barn- och ungdomsidrott” och ta del av forskning och beprövad erfarenhet kring barn och ungas idrottande.
När du tagit del av RFs riktlinjer kan du gå vidare och läsa om hur ditt barns idrottsförbund har omsatt dem i sin verksamhet, för de flesta idrotter har egna riktlinjer. Idrottsförbunden har med hänsyn till barn och ungdomars rätt till utveckling, idrottsligt, fysiskt, psykiskt och socialt, sammanställt hur just den idrotten kan göra det bästa möjliga för ditt barn.

Hur vårdnadshavare stötta både sina barn och föreningen?

Innan du väljer idrott och förening för dina barn så är det en god idé att sätta sig in i föreningens vision, verksamhetsidé och värdegrund.
Läs gärna stadgarna för att veta vad du har för rättigheter och skyldigheter. Bidra gärna till föreningens verksamhet för den bygger oftast på ideella krafter och du kan bidra med ditt engagemang på ett positivt sätt.
Blir du som vårdnadshavare medlem? Eller bara ditt barn?
Medlem i föreningen är barnet XX och vårdnadshavarna omfattas av stadgar, regler och riktlinjer som Svensk idrott lever under, som biträde för sin omyndiga barn.
För de underåriga är den rättsliga utgångpunkten, enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381) att de är omyndiga och saknas rättslig handlingsförmåga. I stället är det den omyndiges förmyndare, normalt dennes föräldrar, som företräder den omyndige och med bindande verkan ingår rättshandlingar på dennes vägnar. Det är således viktigt att idrottsliga överenskommelser, som till exempel om medlemskap i en idrottsförening, med en minderårig ingås med dennes förmyndares godkännande. Ett sådant avtal är som huvudregel bindande.
Läshänvisning: Kan omyndiga avtala om medlemskap i en idrottsförening?

Hänsyn ska alltså tas från flera olika perspektiv.

Det perspektivet som allt för ofta glöms är barnens!
Hur upplever barn att vuxna ”går bananas” kring deras fritidssysselsättning med kompisar, för det är faktiskt vad det är.

Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.
Vi behöver vara uppmärksamma på att barn inte känner press för att familjen lägger ”massa tid och pengar” på deras idrott. Barn kan också känna press av att tränare/ledare har satsat på dem, att de behöver ”ge tillbaka till idrotten”.
Hur ska barn känna sig trygga med sin idrott om det riskerar att galet bland de vuxna omkring dem. Det finns allt för många vittnesmål om helt oacceptabelt beteende av vuxna kring barns idrott.

Det finns förstås massa andra sidor av myntet med barn och ungas idrottande som är underbart, positivt, stärkande och ger en meningsfull fritid. Till och med livslångt idrottande för en del. Men engagemanget får aldrig gå ut över barns bästa.

Det är vi tillsammans som skapar trygga idrottsmiljöer.

Så nästa gång du ser eller hör någon som glömmer bort sig och beter sig, be dem ta ett par djupa andetag, gå en sväng och fundera på hur ditt engagemang kan bli positivt. Både för ditt barn, alla andra barn och den föreningen ni valt.

Sist och absolut inte minst. Stort tack till er alla som lägger er tid på våra barn och deras framtid. Ni är så värdefulla.